För ett tag sedan var jag på en anställningsintervju. Första på aslänge. Det kändes helt okej och själva tjänsten hade passat mig som handen i handsken! Igår ringde dom och berättade att jag inte hade gått vidare i processen. Jag tar det inte personligt utifrån aspekten att dom inte valde mig, för jag vet att det handlar om erfarenhet och kompetens och det fanns en person som hade ny och relevant erfarenhet som passade in på tjänsten. Det känns bara som om det är meningslöst! Jag kommer aldrig att få ett jobb! Tårarna bränner bakom ögonlocken av misslyckande. Ja ja, jag vet... man måste fortsätta söka och inte ge upp. Men jag har kämpat i 1 ½ år nu och jag orkar inte mer! Jag vill inte mer! Jag är inte alls bra på för stora motgångar! Samtidigt har jag mycket att vara tacksam över! Det finns en del förluster och sorger runt omkring mig, hos mina kära vänner, som gör mig tacksam över att mina nära och kära mår bra och är friska. Och det är väl det man måste fokusera på!
Puss
