Jag har gett mig in i en relation som inte är bra för mig. Det är inte bra för min självkänsla. Ni vill inte veta hur det känns att bara vara ett medel för att den andre ska må bättre och där ens egna villkor och önskningar inte existerar. Där det inte finns en grundläggande ömsesidig respekt och förståelse, ingen omtanke eller vilja för det. Jag vill inte vara ett medel! Jag vill vara älskad för den jag är! Jag vill att någon ska tänka på mig och le, någon som skyndar sig hem för att han saknar mig. Genuint, äkta. Allt annat är strunt och jag vägrar att befinna mig någon annanstans.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar