Presentförslag

Jag älskar att komma på söta och personliga presenter åt mina nära och kära. Ni om nu läser detta kommer då alltså inte att få njuta av denna omgång smarta idé J Men jag bjussar på idén till er alla och jag lovar er, den är skitbra!

Jag satt länge och funderade på vad jag skulle köpa till Putte och Stefan, som båda fyllt år. Putte har jag känt i flera flera år, men jag har absolut inte råd att köpa något till honom om han vill ha. Stefan känner jag knappt men är väldigt lik Putte, så ni kan förstå vilket prestationsångest jag har legat inne med. Putte har då hävdat att ett foto på mig vill ju alla ha, inklusive han själv och att det är den perfekta presenten (jag vet, han boostar mitt ego en smula). Jaha, då var det ju att titta igenom alla foton på mig. Men ärligt, hur töntigt är det att ge bort ett foto på sig själv i en piffig ram??!!?? Sjukt töntigt, så jag la ner det och låtsades inte om att jag inte har gett dom några presenter. Sen plötsligt en dag kom jag på det! Jag ger bort en present med mig själv på den, såsom en mugg :-) Man kan göra fantastiskt roliga saker med sina foton! Man kan få pussel, kläder, väskor, muggar m.m. Jag gjorde faktiskt en variant av detta när min första brorsdotter skulle anlända 2005, och det var att skriva ut en bild på henne på speciella papper som man kunde stryka på kläder. Så det slutade med att jag gav bort t-shirtar till min närmsta familj med Alva på! Jag var fantastiskt nöjd med detta, dock uteblev reaktionen från min bror och hans fruga (som jag inte ska analysera vidare, för det leder absolut ingenstans och är till ingen nytta alls. Dom fick tycka vad dom ville om det!) Mamma blev överlycklig och det är huvudsaken!

Så nu tänker jag ta ett roligt foto på mig och ge bort en mugg till både Putte och Stefan, Andreas kommer att få ett förkläde med något kul foto på, Sara kommer få något med fisen på… Årets present! Och nu mina vänner har jag delat med mig av min fantastiska idé, så nu behöver ni inte fundera på vad ni ska köpa i julklappar ;-)

Puss

Att reflektera

För att ta min nya lärdom på allvar tänkte jag nu börja öva mig på att reflektera! Jag började häromdagen och det gick inte alls bra. Så jag frågade en nära vän till mig som sa att reflektera handlar om att fundera på en sak ur olika vinklar. Det är då man ställer sig frågor som, Hur kommer det sig? På vilket sätt? Var? När? Jag hittade en sida som skriver en massa bra och smarta saker om det.

"Att reflektera är att ge sig själv en stund att sortera livsupplevelsen. Att reflektera är inlärningens moder sägs det. Alla reflekterar mer eller mindre omedvetet. Det är vanligt att vi värderar istället för att reflektera. När du skall lära dig eller strukturera om och förändra. Så behöver du tid för att reflektera. I grupper, familjen och bland vänner är tiden för att reflektera den viktiga. Där sätter du påståenden på en vågskål gentemot din erfarenhet. Utifrån dina värderingar och attityder.

• Vad kan du lära dig inför morgondagen?
• Vad är det viktigaste du lärt dig idag?
• Vad händer egentligen? Varför händer det? Vad gör jag och varför gör jag det? Varför gör jag på just detta sättet?

Reflektera för att…
Upptäcka sig själv. Bli medveten om sina egenskaper. Få distans till rutiner och invanda handlingar. Pröva, ompröva och söka kunskap. Kunna handla i nya situationer.

Du ska naturligtvis inte fastna i frågetecken eller värderingar av negativ värderingar. Du kan öva upp förmågan att reflektera. Du reflekterar för att komma till insikt. Vad kan du lära dig om dig själv och dina medmänniskor. Att reflektera är att ställa sig utanför sig själv och se på sig själv. Lägg gärna på ett leende när du gör det." (Jag frånsäger mig allt ansvar för meningsbyggnad, val av punkter i texten med mera.)

Men ärligt talat, jag fattar fortfarande inte. Har suttit och stirrat på begreppet så längre att jag är sjukt förvirrad. Trodde att jag hade koll på åtminstone den teorietiska biten, men nu fattar jag verkligen ingenting. Om nu reflektion är att belysa saker ut olika perspektiv och synvinklar undrar jag om det är relevant i alla fall? Vilket perspektiv är viktigare än mitt, eller ens relevant? Jag behöver en modell, något konkret om får mig att fatta! ( Jag skyller min nyvunna dumhet på att jag har slutat äta p-piller.) Jag kanske bara måste acceptera att jag värderar istället för reflekterar och leva med det!

Puss

Hur är jag?

Jag gjorde ett test häromdagen, Neo, som ska svaras på utifrån en generell situation och anger vad man har för grundpersonlighet. Jag älskar allt vad tester heter så jag kastade mig över den med hull och hår. Testet omfattar de fem faktorerna: Känslomässig instabilitet, Utåtriktning, Öppenhet, Vänlighet och Målmedvetenhet. Varje faktor är indelad i 6 aspektskalor. Summa summarum av detta test är väl enklast att beskriva i form av mina extrema värden.

Jag ligger på under medel på Känslomässig instabilitet med extremt låg självosäkerhet (man kan ju undra varför dom valt att mäta instabilitet istället för stabilitet och osäkerhet istället för säkerhet) och extrem hög impulsivitet. Detta tyder då tydligen på att jag är en rätt stabil människa.

Gällande Utåtriktning ligger jag extremt högt, där de utmärkande aspektskalorna är tillgänglighet, självhävdelse, vitalitet och gladlynthet. Jag är alltså väldigt tillgänglig för andra människor, gillar att synas och höras och står gärna i centrum, är positiv och tycker om att göra en massa saker. Lärdomen under denna kategori var att trots att jag är väldigt extrovert, så får inte min introverta sida plats när jag tutar på i 150, så det är viktigt för mig att jag reflekterar och är i fas med vad jag upplever. Fantastiskt intressant, eller hur?!!? Min följdfråga på detta är naturligtvis hur man reflekterar! Jag vet ju teoretiskt vad det innebär, men hur gör jag rent praktiskt? Det verkar inte ligga för mig!

På den tredje kategorin Öppenhet ligger jag på medel. Jag är inte estetiskt lagd (frågorna fokuserade dock på poesi och konst), jag står med båda fötterna på jorden, har starkt känsloliv och gillar rutiner. Inte alls spännande.

Vänlighet, som handlar om relationer, hamnade jag på lågt… Jag har stor tillit till andra människor och tror oftast gott om alla, jag är tydligen inte alls följsam och smidig, rätt stort behov av att bli bekräftad, är så långt ifrån blygsam som man kan komma och jag har av allt att döma inte en ömsint ådra i min kropp. Lärdomen gällande relationer är att jag INTE ska arbeta inom vården.

Den sista kategorin Målmedvetenhet, ligger jag högt på. Testet påvisar att jag tycker jag är extremt duglig, att jag har ett extremt ordningssinne, hög prestationssträvan tillsammans med hög självdisciplin. Lärdomen i detta är att allt är en process och att alla har olika processer, för det har jag tydligen svårt att ta hänsyn till. Jag borde tydligen också bli bättre på att kommunicera...

Jag tycker att detta ändå stämmer rätt väl :-)

Puss