Ett brev

Okej, snart ska det lämnas. Jag har skrivit ett brev för första gången på 100 år. Ni vet, man tar ett papper, lägger det framför sig, fattar pennan och börjar skriva. Skitläskigt, men alternativen är inga alternativ. Jag ser det som ett steg i min egen utveckling, att utmana mig själv och göra motsatsen till vad jag hade gjort i vanliga fall. Vad mottagaren tycker är mindre viktigt. Eller egentligen inte, men istället för att vilja kontrollera utgången som jag vanligtvis gör så ska jag försöka välkomna vad som helst. Men om jag ska spekulera, så kommer personen i fråga att backa och frågan är om han kommer höra av sig överhuvudtaget.

Puss