Varför börjar man, eller rättare sagt jag, bete mig som jag är 15 igen varje gång man bli betuttad (det är ettt ord jag använder för den känslan man har innan man blir kär)? Jag är snart 30, jag trodde jag hade mognat en smula men tydligen inte. Jag har i alla fall öppnat upp för en dialog med brevmottagaren. Ville inte "riskera" att stöta på denna person innan vi pratat, och den risken är sjukt stor att jag gör och riskerar att bli paralyserad. Ni vet, känslan man får när man ser sin fd för första gången sen han/hon gjorde slut. Jag har ju knappt vågat mig utanför min dörr. Sjukt patetiskt! Jag siktar på att man åtminstone kan upprätta en hygglig, ytlig, vara-artig-när-man-råkar-träffas relation. Så behöver jag inte fundera på saken. Men för säkerhetsskull ska jag nog ta och se "He´s just not that into you" (sjukt bra film förresten).
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar